Michael Melin

Ett lugn fyller rummet när Michael kommer in. Han utstrålar trygghet men också lite eftertänksamhet. Kanske kommer det från uppväxten i lilla norduppländska Ålfors strax utanför Tierp. Då fyllde fotbollen hans fritid och idrotten tog honom tidigt till Gävle och spel i näst högsta divisionen. Men efter bara två säsonger, där den andra präglades av efterhängsna skador, så valde han att lägga elitsatsningen åt sidan.

– Det var ganska krävande, som att ha ett extra heltidsjobb och till sist kändes det som att det fanns annat att lägga energin på.

Under tiden i Gävle hade Michael hunnit med att utbilda sig till fastighetsmäklare men han kände att han ännu var i yngsta laget och ville testa något annat en tid.

– Jag hade fem år på mig att påbörja mäklarkarriären innan jag hade tvingats till ett extra utbildningsår så det var ett bra tillfälle att testa något annat.

Vägval

Efter gävleåren hade han fått en anställning som vikarie på en högstadieskola i sina gamla hemtrakter. Klassen han tog över var stökig och hade på kort tid avverkat ett flera lärare. 

– Det var en ganska tuff klass med hård jargong. Många killar från små bruksorter där det av tradition inte alltid kommit i första rummet att satsa på skolan.

Men Michael nådde fram. Som ung kille från trakten så lyckades han där andra, legitimerade lärare, gått bet.

– De lyssnade på mig, jag var lite ju yngre, fotbollsspelare och hade just gjort lumpen som Norrlandsjägare. Så det gick att nå vissa killar på ett annat plan, många av grabbarna ville bryta arm och liknande i början.

Michael lyckades motivera sin skoltrötta klass och flera av dem gick från att inte ens försöka till att kämpa hårt för att få åtminstone godkända på prov och betyg, känslan av att faktiskt kunna göra skillnad ledde till att han började Lärarprogrammet på Universitetet. Men någonstans i bakhuvudet fanns fortfarande tanken på mäklaryrket.

– Jag och min flickvän, numera min fru, gick på lägenhetsvisningar och det slog mig att det nog ändå var det jag ville hålla på med. Så jag sökte min första mäklartjänst, fick jobbet och på den vägen är det.

Ensam mot toppen

Michaels bakgrund som lagidrottare är inte helt ovanlig på Widerlöv. Kanske är det ingen slump då modernt fastighetsmäkleri präglas av lagarbete. Borta är bilden av den ensamme mäklaren med visningsskylten under armen. Men i Michaels nya stora intresse får han förlita sig helt på sin egen förmåga.

– Jag tränar inför ett marathon uppe i jämtlandsfjällen. Det är kul för att det är utmanande på flera sätt och det ställer andra krav på förberedelserna än inför ett klassisk marathon. I ett fjällmarathon kan du inte i första hand försöka träna för att pressa tider, du får istället fundera på hur loppet ska läggas upp för att genomföras även om förhållandena kan bli tuffa. Sedan räcker det inte bara att orka till toppen av bergen, nedför kan vara ännu jobbigare om man inte kommit ihåg att hushålla med krafterna.

Att vara rätt förberedd är ju något Michael är van vid från yrkeslivet så vi kan nog räkna med att även denna utmaning hanteras på bästa sätt.

Men fotbollen då? Är den helt ute ur hans liv? Nej då, men idag är Strömvallen utbytt mot femmannaplanen hemma i Storvreta och rollen som tränare för äldsta dotterns flicklag.

– Visst är det något helt annat när det handlar om barn som ska lära sig spela från grunden. Mycket fokus ligger på annat än fotboll till en början, men ganska snart ser man framstegen hos tjejerna. Steg för steg växer små fotbollsspelare fram. Det är roligt att följa.

Framtiden får utvisa om Michaels dotter kommer att följer sina pappas fotspår och bli fotbollsspelare, eller kanske fastighetsmäklare?